Nattsida - Hans Gunnarsson

Hans Gunnarsson är en av mina favoriter bland samtida svenska författare. Jag hittade till honom via den uppmärksammade romanen All inclusive från 2015 och läste därefter det mesta jag kunde hitta av honom på biblioteket. Mina favoriter är "bli vuxen i Finspång"-romanen En jävla vinter och den bisarra Försmådd (skräckblandad förtjusning när jag förstod vad den romanen handlade om). Nu har han kommit med en ny roman med titeln Nattsida, som är en slags fristående uppföljare ("syskonbok" står det på baksidan) till All inclusive. Tyvärr kommer jag inte ihåg så mycket av All inclusive, mer än att den var bra, men det gör inte så mycket när jag börjar läsa Nattsida, ändå fram till slutet känns den väldigt fristående och egen. Nattsida är en fantastiskt välskriven bok med ett underbart flyt. Jag läser i ett rasande tempo och fascineras av den bisarra och mystiska historien. Upplägget är som en bra film noir, och påminner lite om något av Paul Auster eller Klas Östergren: en drygt 60-årig man åker som enda anhörig till Stockholm för att rensa upp och sälja sin döde halvbroders, vilken han knappt kände, lägenhet. Nästan omedelbart börjar det hända konstiga grejer, knackningar på fönstret mitt i natten, en försvunnen tavla, en skum dagbok och så vidare. Det är väldigt spännande och berättat med ett underbart driv. Tyvärr är det lite som att luften går ur Gunnarsson de sista hundra sidorna, när det ska anknytas till den tidigare boken utan att svara på några av bokens mysterium och frågor. Det blir lite för skumt och virrigt, men kanske kommer det komma ytterligare en bok som svarar på de frågor som blev obesvarade här. Dock är det väl så att det mesta ska lämnas som frågetecken, vilket jag visserligen uppskattar men det hade varit snyggt med ett lite tydligare slut. Hursomhelst är det här en riktigt bra bok som jag verkligen kan rekommendera. Den trevligaste svenska roman jag läst sedan Pappaklausulen i höstas. Betyget får bli en fyra.