Inherent Vice - Thomas Pynchon

Inherent Vice var den första boken jag läste av Thomas Pynchon, för snart tio år sedan. Därefter har jag läst samtliga av hans romaner (ska jag vara ärlig orkade jag aldrig läsa klart Against the Day och Mason and Dixon) och håller honom som en favorit. Efter att ha sett filmatiseringen av Inherent Vice tre gånger och efter att ha spenderat ganska mycket tid i LA förra året var jag sugen på att läsa om boken. Det blev en trevlig lässtund och nu när jag är välbekant med storyn gick det förhållandevis lätt att hänga med i svängarna. För Pynchon-noviser skulle jag rekommendera Inherent Vice som den den bästa inkörsporten till hans författarskap. Det är en av hans bästa böcker och längden på drygt 300 sidor är perfekt, då hans böcker kräver en del koncentration och hans längre alster kan vara tålamodsprövande. Det är en både spännande och fascinerande skildring av Los Angeles i skarven kring 60- och 70-talen. Inherent Vice finns också i svensk översättning med titeln Inneboende brist. Jag har läst några av Pynchons böcker i svensk översättning och översättningarna brukar hålla bra kvalitet. Efter att ha läst boken tycker jag att man ska se den fantastiska filmen. Betyget är en självklar femma.