Ditt liv och mitt - Majgull Axelsson

Majgull Axelsson bodde under några år, i slutet av 60-talet, i Norrköping och kopplingen till staden var det som fick mig att först läsa hennes roman Aprilhäxan för ett antal år sedan. Sedan dess har jag läst flera av hennes romaner och imponerats och ryckts med av hennes angelägna och djupt medmänskliga porträtt av intressanta och ofta smärtsamma människoöden. För ett tag sedan läste jag hennes lilla bok En stad av slott från 2002 som handlar om just Norrköping och hennes tid där, och blandar självbiografiska inslag med mer dokumentära stycken om staden. Det var en riktigt stark läsupplevelse och antagligen det bästa som jag har läst om min hemstad. Det var också intressant att se hur Majgull redan i ung ålder fick upp ögonen för vissa samhällsfrågor och orättvisor som kommit att bli hennes hjärtefrågor och haft framträdande roller i flera av hennes romaner, till exempel situationen för handikappade under första halvan av det svenska 1900-talet (och även senare). Den frågan är mer central än någonsin i hennes senaste roman, Ditt liv och mitt från 2017, som handlar om hur en 70-årig kvinna tänker tillbaka på sin barn- och ungdom i Norrköping och hur hon fick ett bra liv medan hennes gravt handikappade bror låstes in på hem för "sinnesslöa" och blev fruktansvärt illa behandlad. Utöver det förekommer starka skildringar av förljugna och falska familjer och en del övergrepp och förödmjukelser som gjorde starka avtryck på mig under läsningen. Som vanligt med Majgull Axelsson finns det en fart och flyt i berättandet som känns naturlig och ostoppbar, man rycks med och trots att det handlar om jobbiga och svåra saker känns det underhållande och lustfyllt att läsa. Mitt liv och ditt är en av hennes bästa romaner och jag ser fram emot att läsa mer av henne. Jag har insett att hon nog kan räknas till mina favoritförfattare. Betyg: 4